Vinterdag

På vintern tycker inte Knatt att det är så kul att gå ut. Det är kallt och blött, och man måste sticka ner tassarna långt ner i snön för att kunna gå någonstans. Det går inte ens att gå ut på balkongen för att titta på fåglarna vid fågelbordet på våningen strax under.
Men man kan ju alltid hitta en låda att sitta i och se om det finns några fåglar i trädet utanför köksfönstret. Lådan får ju också vara så liten som möjligt för att öka mysfaktorn.

Dessutom kan man ju roa sig med att jaga efter nån ensam pälsänger-bagge som bestämt sig för att lägenheten passar som hem. Speciellt om baggen tar sig upp i en taklampa och inte kan ta sig ut. Det är så roligt att titta på skuggan som rör sig mot glaset! Så visst finns det saker att göra fast det är kallt ute och matte inte orkar leka lika länge som andra.

Får jag bo med dig?

Finns det någon som vill bo med mig?
Det här är Ulrik, och han är en väldigt kramig kille som gärna vill bo i ett tryggt hem där det finns mat och gos, och kanske lite godis då och då.

Ulrik var från början väldigt försiktig, men han kom långsamt fram ur sitt skal. Främmande människor är lite otäckt ännu, men han vågar sig ofta fram efter en stund för att se vem som är här om man bara pratar lugnt. Han har börjat stryka sig kring benen när han är hungrig, men från början fick jag inte komma inom två meter från honom utan att han fräste.

Första riktiga kontakten med Ulrik fick jag en kväll när jag satt och åt kvällsmat. Plötsligt kände jag hur en tass petade mig på benet, och där satt Ulrik med sina stora gula ögon och tittade på mig. Fast man inte ska belöna tiggeri så måste jag ju bara belöna att han vågade röra vid mig, så han fick en bit av min mat. Och sedan dess har han blivit allt mer social. Fast inte trodde jag att man kunde bli så glad för att en katt tigger under bordet.

Ulrik är lekfull och nyfiken. Han älskar att leka med leksaker och att brottas med sin kompis Knatt, och de leker nästan hela kvällarna. Jag har märkt att han inte är jättebra på att hoppa och klättra, men det kan nog helt enkelt vara något som han inte är van vid.

Hans päls är svart med några bruna och grå undertoner, och är mycket mjuk och vacker, men underpälsen tovar sig ibland. Jag har varit tvungen att klippa bort flera stycken när han till slut lät mig göra det, men det finns fortfarande några kvar där jag inte har kommit åt ännu. Han har också väldigt kort päls på svansen som håller på att växa ut. Den blir nog väldigt fluffig när pälsen vuxit ut helt.

Ulrik vill gärna ha ett hem där han får ta saker i sin takt, men gärna där han får leka mycket, antingen med en kattkompis eller människor som har tid.

När han litar på dig har du en vän som kommer att älska dig för resten av livet.

Kontakta Kattakuten för mer information, länk finns i kolumnen till höger. =D

Goda nyheter!

Det börjar se ljust ut för Ulrik nu. En herre ringde och var intresserad av att komma och titta på honom, och det är ju jättekul.

Jag hoppas att Ulrik inte gömmer sig under badkaret hela tiden, utan att han vågar sig fram för att se vem som är här. Det har han gjort när jag haft främmande tidigare, fast inte förstås under julen när det var så mycket folk här. Men annars brukar han kunna vara framme, fast i hallen eller i vardagsrummet på sin favoritliggplats.

Gott Nytt År!

Så då var 2012 här. Det gick fort där mot slutet, eller hur? Pojkarna har varit väldigt sömniga hela sista veckan. De har nästan inte haft ork att gå upp och leka förrän jag har gått och lagt mig. Då är det minsann dags at ha race genom hela lägenheten. Det gör förstås ingenting, och jag fick se Ulrik när han försökte få Knatt att brottas lite grann härom dagen. Det var riktigt kul.

De tyckte väl inte att fyrverkerierna på nyårsafton var så kul, men det var inte förrän det var någon som började skjuta upp raketer alldeles i närheten som det blev lite för mycket för Ulrik, som gömde sig bakom badrumsdörren medan det small som värst. Som tur är kom han fram snabbt igen så fort det blev tyst. Knatt var lite nervös, men han verkade ta det bra. Men så är han ju snart fyra år gammal, så han kanske vänjer sig lite i taget.

Annars låg de mest och sov under nyåret. De sover inte så ofta tillsammans i sängen, utan Knatt brukar demonstrativt hoppa ner när Ulrik hoppar upp. Men den här gången kunde de visst samsas. Ulrik börjar också bli mycket bättre på att inte bli rädd vid minsta lilla. Han blir nog en riktig myskatt när han litar på sin nya ägare, vem det nu blir.