Framsteg redan

Mindre än två dagar efter att Lucky kom hit har han redan börjat komma överens med Knatt och Majken. Han hoppade upp i min säng redan igår kväll och skulle sova vid min kudde, och han har lekt med en leksaksråtta nu på förmiddagen.

Majken som började med att försöka jaga bort honom har nu vant sig, och låter honom vara. Hon är nästan mer nyfiken på honom nu än tidigare, och vill nosa på honom och titta vad han gör.

Knatt fräser lite åt honom när han kommer nära, men det går nog över om nån dag eller så. Han gillar inte riktigt att Lucky kommer och ska kolla vad han gör när han är på lådan.

Jag vet inte hur han har haft det innan han blev infångad, men han är väldigt matglad och är duktig på att gå på lådan. Han var rädd först, och fräste åt mig ett par gånger, men nu vill han bli klappad och kliad istället. Inga problem där.

Det är lite tråkigt att Majken nog flyttar idag, men det är bra för hennes skull, så jag fokuserar på det. =)

Juletid

Igår kom det en ny liten stödkatt hem till oss. Han heter Lucky, och jag ska se om jag kan få en bild eller två på honom när han blivit lite mer hemmastadd. Just nu ligger han och kurar under skrivbordet i mitt datorrum, men han har börjat göra små promenader in i köket för att äta upp resterna av kattmaten som de andra två kräsna kissarna lämnat på golvet.

Majken ska kanske få åka på provanställning på fredag, och det är ju spännande. Lite tråkigt också förstås, men det går över.

Flera veckor sen sist.

Efter en hel massa lathet och en del datorproblem kommer jag nu ihåg att skriva något här.

För en vecka sedan åkte jag ner till mamma i Bureå, och tog med mig Knatt och Majken. Jag och systrarna lämnade katterna i huset och åkte in till Skellefteå för att shoppa lite innan affärerna stängde. När vi kom tillbaka kunde vi inte hitta Majken, och vi funderade på om hon hade smitit ut eller in i garaget, eller om att hon hade stuckit och gömt sig någonstans i den nya och obekanta miljön.

Men efter att ha letat igenom hela huset hittade mammas sambo henne till sist. Hon hade krupit ner bland täckena i mammas och Larrys säng och haft det mysigt hela dagen.

Hon tillbringade mycket av tiden vi var där nere under täcket i min säng, vilket är något hon aldrig annars gör här hemma. Men i en ny miljö som låter mer än hon är van vid så är det nog inte så konstigt att hon ville vara ifred.


Majken var väldigt duktig med min snart treåriga systerdotter Josefin, som var väldigt förtjust i henne och ville leka med henne. Och när Majken slickade på hennes hand blev hon ännu mer förtjust, och ville att hon skulle göra det fler gånger.
Trots att Josefin sprang in och ut i rummet och ville pussa Majken på nosen och en gång försökte få henne att leka med en boll genom att hålla den mot hennes ansikte, så gjorde Majken ingenting utom att se lite trött ut när hon fick vara ifred. Hon låg still och lät Josefin hålla på utan att lägga bak öronen eller annars se irriterad ut.

Men hon var nog glad att få komma hem till lägenheten där det inte finns några småbarn i alla fall. 

För några veckor sedan hade hon en löpvecka och höll på att driva både Knatt och mig till vansinne. Som tur är blev hon normal igen efter fem-sex dagar, och efter det hade hon faktiskt blivit ännu mindre rädd för Knatt.  Innan löpveckan ville hon inte leka med Knatt, och hon fräste åt honom när han försökte få henne att leka. Men efteråt har de börjat brottas med varandra och umgås lite mer.

Knatt är ändå min lilla terapikatt. Han är så duktig med att locka fram katter och visa att man kan busa och ha kul.

Slut på sommaren

Sommaren är slut, och höstrusket är i full gång. 

Chris har flyttat till ett eget hem för snart två månader sedan, och jag hoppas att hon har det bra.

För tre veckor sedan kom en ny liten kisse hit. Hon heter Majken och är riktigt gosig.

 Hon är väldigt ljus i pälsen och de gula fläckarna är nästan persikofärgade. Dessutom har hon sju tår på framtassarna och sex tår på baktassarna.

När hon kom hit var hon väldigt rädd för Knatt, vilket inte var oväntat eftersom jag fick höra att hon varit mobbad av tidigare kattkompisar. Men det går framåt, sakta men säkert. Här om dagen fick Knatt tvätta henne lite grann, och de sov i sängen samtidigt för första gången i förrgår. De har också lekt lite grann då och då.

Brottarknep

Knatt har kommit på hur han ska få övertag när han och Chris brottas. Han har lite längre ben än hon, så han sätter en tass i magen på henne och håller ner henne på rygg så att hon inte kommer upp. Och det är knappt så att Chris når att sparkas eller slå honom i ansiktet när han gör så.

Hon är mycket tyngre än Knatt, så jag antar att han måste försöka med alla knep han kan.

Kattmynta

Jag hittade två av Kattakutens kattmyntestoppade madrasser i en låda, och la dem i den senaste sovkartongen för att se vad katterna skulle göra med dem. Knatt har tidigare bara velat sova på dem hittills. Men Chris har legat och trampat och snuttat och begravt sig i dem sen dess, och Knatt får inte ligga där alls.

Ett minne

Bara en liten rolig sak som hände för ett tag sedan, medan Ulrik fortfarande bodde här.

Jag låg i sängen och vilade, med min mp3-spelare bredvid i högtalarläge och lyssnade på någon podcast. Plötsligt hörde jag ett ljud som lät nästan som en vibrerande mobil på ett bord. Men eftersom jag hade telefonen bredvid kudden kunde det ju inte vara den som lät.

När jag tittade mig omkring såg jag Ulrik som såg väldigt nervös ut där han låg i sängen bredvid mig. Han slickade sig om nosen och öronen svängde runt, och så morrade han lite då och då. När jag stängde av mp3-spelaren blev han lugn igen, men det var första och enda gången han gjorde så. Kanske begrep han sen att det inte var något farligt med de konstiga rösterna som kom från ingenstans, eller så blev han mer bekväm så att det inte bekymrade honom längre.

Puss, puss

Knatt är så lycklig när han får bli tvättad av Chris. Fast det är klart, det slutar ofta med att hon vill brottas och bitas. Man får ju njuta medan man kan...

En rolig sak som Chris brukar göra då och då är att ta med sig mat från skålen i köket och in i det rum där jag är, och så äta maten där. Hon kvittrar och jamar och gladmorrar hela vägen från köket med maten i munnen, och ibland tappar hon allt på golvet i hallen. Det är så roligt att höra henne när hon springer mellan rummen.

Tillbaka i sommarväder

Sommaren är här, och midsommaren har passerat.
Chris har gjort flera framsteg under tiden jag inte bloggat. Hon fick följa med till mamma i Skellefteå, och fast vi höll henne inne så att hon inte skulle råka springa bort, så smet hon faktiskt ut när nån glömde att stänga altandörren. Vad som följde var nästan en timme av nyfiken glädje för denna lilla katt. Hon sprang runt på gården med Knatt, och sen tog de sig en tur in i skogen. Efter ungefär en halvtimme kom de tillbaka och det gick att locka in Chris med lite mat.

Fast nu när vi är hemma i lägenheten i Boden igen går det bra att bara rusa omkring och busa med Knatt, och sen hitta någonstans att sova en stund.
Hon har också börjat vara lite mindre rädd för människor som kommer och hälsar på. Hon har till och med kommit fram och strukit sig mot deras ben ett par gånger, vilket hon inte brukat göra förut.

Sen är det lite spännande att sitta vid det öppna fönstret och lyssna på fåglar och kanske titta på midnattssolen.

Sent omsider...

Jag har varit jättelat när det gäller att skriva här. Det är inte för att det inte hänt saker, utan mest för att jag glömt bort att hålla bloggen uppdaterad. Jag har inte riktigt kommit in i bloggandan, antar jag.

Igår försökte vi ge Chris ett nytt hem, men hon kom tillbaka efter att nya matte tyckte att hon verkade så olycklig där. Det är ju tråkigt när det inte blir som man hoppas, men vi får försöka igen.

Jag hade själv hoppats att hon skulle trivas i sitt nya hem, så att jag och Knatt kunde åka ner till mamma i Skellefteåtrakten ett litet tag och hälsa på. Där har Knatt lov att gå ut och springa i skogen, vilket han inte kan göra här hemma i Boden.

Men vi får se. Det kan ju kanske gå att ta med Chris, fast hon var ju inte så kul att få in i transportburen... Och så kanske det ringer nån som vill ta hand om denna lilla fröken. Det kan nog vara bäst om hon kommer till ett ställe där hon får en kompis trots allt.

Lådbus

Dagarna går, det blir roligare att sitta ute på balkongen och titta på fåglarna. Men när det är kallt och vått ute är det roligt att leka med en tom kartong. Ibland blir det rent av krig om vem som ska få ligga och mysa i lådan.



Men när Chris blir lite hårdhänt verkar Knatt inte riktigt vilja vara med längre. Nån måtta får det ju vara.

Puss på dig, Chris

Ibland har man tur. Det är inte ofta jag hinner ta kort på när Chris låter Knatt pussa på henne utan att hon försöker börja brottas istället.

Knatt spinner högt och ljudligt när han tvättar sina kompisar, så inte är det så konstigt att i stort sett alla stödkatter jag har haft har vant sig vid att han håller på såhär. Men ibland ser det nästan lite frenetiskt ut, när han ska till och kamma ut pälsen med tänderna.

Mera bus

Två trötta missar som har busat och brottats i flera omgångar.

Chris och Knatt kommer jättebra överens nu. Knatt är avslappnad, men kanske lite avundsjuk på att Chris kommer och ställer sig i mitt knä för att bli klappad. Själv är han ingen famnkisse alls.

Jag har märkt att det glada morrandet som Chris gav ifrån sig verkar ha försvunnit. Nu bara spinner och kvittrar hon när hon ska ha mat och när man ropar på henne.

Framsteg

Nu har Chris varit här i en vecka, och idag kom jag på henne med att busa med Knatt. De hoppade och kutade omkring i lägenheten så att klorna skrapade i parketten. Men det gör inget. Det blir fortfarande lite fräs då och då, men inte alls lika mycket som för några dagar sedan. Jag tror inte att det är några som helst problem att få de här två att komma överens. De är nyfikna på varann, och Chris verkar vilja leka mer och mer för varje dag.

Knatt kan till och med äta sin mat i köket utan att bli bortkörd. Han får också ha det mesta av torrfodret själv, eftersom Chris inte verkar gilla torr och hård mat.

Idag har det varit plusgrader och snön smälter på balkongen. Kanske kan man snart gå ut och spana på fåglar utan att bli blöt om tassarna?

Lilla Chris

Samma kväll som Ulrik åkte kom en ny liten kisse in i våra liv. Lilla Chris behövde ett nytt stödhem eftersom hon inte kom överens med katten i sitt tidigare hem. Hon är en väldigt självständig liten dam som gärna vill gosa, men inte sitta i famnen.

Hon pratar väldigt mycket med ett ljud som låter som ett mellanting av spinnande och morrande, och hon låter en verkligen veta att hon är glad. Mat gillar hon också, och hon äter burkmat med god aptit, fast torr mat verkar inte alls vara intressant för henne. Vilket ju är tur, eftersom Knatt inte är mycket för burkmat. För honom är det ju skönt att Chris för det första inte kommer och ska ta maten ifrån honom, och för det andra att hon kan äta upp matbitarna när Knatt har ätit gelén.

Knatt har försökt att ta kontakt med henne, och han är väldigt nyfiken på vad hon är för en typ, men än så länge har det mest varit morr och fräs från hennes sida. Men igår kväll vågade hon sig på att nosa på honom, så det kommer nog att bli bra om någon vecka eller så. Knatt har ju tålamod med skyggisar, och en morrig tjej ska väl inte vara omöjlig att tas med.

Idag är det kallt men soligt. Man kan titta på fåglarna på balkongen en stund, men sen får man faktiskt krypa ner i sängen en stund och bara mysa.

Nu har Ulrikt åkt!

Idag har Ulrik fått åka till ett eget hem. Han ska visst bli Stockholmare om en vecka eller så, och det blir nog väldigt bra. Jag kommer att sakna honom, och säkert kommer Knatt att sakna honom också.
Det var inga problem att få in honom i buren, utan han gick in själv efter lite lock och pock. Fast han var lite nervös och smårädd så varken morrade eller gnällde han det minsta, och det är ju skönt. Man vill ju inte stressa katterna mer än nödvändigt.

Det har ju blivit så varmt senaste tiden. Termometern kryper upp just under noll, och då är det ju skönt att kunna gå ut en sväng på balkongen. Det gjorde vi igår, alla tre. Fast nog är det lite läskigt när det hänger snö från taket just ovanför balkongen som det gör här. Hoppas att det inte rasar ner, för det är nog rätt tungt. Knatt är ju van vid att få sitta såhär och titta på fåglar, bilar och fotgängare av alla de slag, men Ulrik tyckte visst också om att vara ute i friska luften en stund.
Ljudet av bussarna på gatan var lite otäckt, förstås, och då är det ju skönt att kunna smita in i lägenheten och hämta sig innan det är dags att försöka sig ut igen. För de där rackarns talgoxarna i björken utanför är ju så spännande att titta på...

Bus, bus, bus.

Just nu far Ulrik omkring som ett skott i hallen efter en papperstuss medan Knatt tittar på. Vi hade problem med ventilationen i början av veckan, och katterna kände nog av att det var lite kvavt i lägenheten, speciellt på morgnarna.

De satt på sängkanten och gäspade ikapp på morgonen när jag vaknade, men blev piggare när jag öppnade fönstret. Nu är luften mycket bättre inomhus efter att de fixat ventilationen, och katterna leker mycket mer nu.

Knatt är oftast väldigt passiv och säger inte ifrån så mycket, så när Wiggles bodde här fick han styra och ställa med allt möjligt. Han ville ha Knatts mat innan han åt upp sin egen mat, och Knatt sa inte ifrån utan gick bara bort.

Nu med Ulrik ser jag att om Knatt har mat som han tycker om i sin skål så försöker han äta så mycket som möjligt fast Ulrik skulle vilja ha den. Han går fortfarande bort, men inte på en gång.

Så fast jag tror att Knatts inställning kan vara väldigt bra för rädda katter som får ta plats och inte behöver slåss för mat och annat, så är det nog bra för Knatt att lära sig att han också får ta den plats han vill ha.

Vinterdag

På vintern tycker inte Knatt att det är så kul att gå ut. Det är kallt och blött, och man måste sticka ner tassarna långt ner i snön för att kunna gå någonstans. Det går inte ens att gå ut på balkongen för att titta på fåglarna vid fågelbordet på våningen strax under.
Men man kan ju alltid hitta en låda att sitta i och se om det finns några fåglar i trädet utanför köksfönstret. Lådan får ju också vara så liten som möjligt för att öka mysfaktorn.

Dessutom kan man ju roa sig med att jaga efter nån ensam pälsänger-bagge som bestämt sig för att lägenheten passar som hem. Speciellt om baggen tar sig upp i en taklampa och inte kan ta sig ut. Det är så roligt att titta på skuggan som rör sig mot glaset! Så visst finns det saker att göra fast det är kallt ute och matte inte orkar leka lika länge som andra.

Får jag bo med dig?

Finns det någon som vill bo med mig?
Det här är Ulrik, och han är en väldigt kramig kille som gärna vill bo i ett tryggt hem där det finns mat och gos, och kanske lite godis då och då.

Ulrik var från början väldigt försiktig, men han kom långsamt fram ur sitt skal. Främmande människor är lite otäckt ännu, men han vågar sig ofta fram efter en stund för att se vem som är här om man bara pratar lugnt. Han har börjat stryka sig kring benen när han är hungrig, men från början fick jag inte komma inom två meter från honom utan att han fräste.

Första riktiga kontakten med Ulrik fick jag en kväll när jag satt och åt kvällsmat. Plötsligt kände jag hur en tass petade mig på benet, och där satt Ulrik med sina stora gula ögon och tittade på mig. Fast man inte ska belöna tiggeri så måste jag ju bara belöna att han vågade röra vid mig, så han fick en bit av min mat. Och sedan dess har han blivit allt mer social. Fast inte trodde jag att man kunde bli så glad för att en katt tigger under bordet.

Ulrik är lekfull och nyfiken. Han älskar att leka med leksaker och att brottas med sin kompis Knatt, och de leker nästan hela kvällarna. Jag har märkt att han inte är jättebra på att hoppa och klättra, men det kan nog helt enkelt vara något som han inte är van vid.

Hans päls är svart med några bruna och grå undertoner, och är mycket mjuk och vacker, men underpälsen tovar sig ibland. Jag har varit tvungen att klippa bort flera stycken när han till slut lät mig göra det, men det finns fortfarande några kvar där jag inte har kommit åt ännu. Han har också väldigt kort päls på svansen som håller på att växa ut. Den blir nog väldigt fluffig när pälsen vuxit ut helt.

Ulrik vill gärna ha ett hem där han får ta saker i sin takt, men gärna där han får leka mycket, antingen med en kattkompis eller människor som har tid.

När han litar på dig har du en vän som kommer att älska dig för resten av livet.

Kontakta Kattakuten för mer information, länk finns i kolumnen till höger. =D

Goda nyheter!

Det börjar se ljust ut för Ulrik nu. En herre ringde och var intresserad av att komma och titta på honom, och det är ju jättekul.

Jag hoppas att Ulrik inte gömmer sig under badkaret hela tiden, utan att han vågar sig fram för att se vem som är här. Det har han gjort när jag haft främmande tidigare, fast inte förstås under julen när det var så mycket folk här. Men annars brukar han kunna vara framme, fast i hallen eller i vardagsrummet på sin favoritliggplats.

Gott Nytt År!

Så då var 2012 här. Det gick fort där mot slutet, eller hur? Pojkarna har varit väldigt sömniga hela sista veckan. De har nästan inte haft ork att gå upp och leka förrän jag har gått och lagt mig. Då är det minsann dags at ha race genom hela lägenheten. Det gör förstås ingenting, och jag fick se Ulrik när han försökte få Knatt att brottas lite grann härom dagen. Det var riktigt kul.

De tyckte väl inte att fyrverkerierna på nyårsafton var så kul, men det var inte förrän det var någon som började skjuta upp raketer alldeles i närheten som det blev lite för mycket för Ulrik, som gömde sig bakom badrumsdörren medan det small som värst. Som tur är kom han fram snabbt igen så fort det blev tyst. Knatt var lite nervös, men han verkade ta det bra. Men så är han ju snart fyra år gammal, så han kanske vänjer sig lite i taget.

Annars låg de mest och sov under nyåret. De sover inte så ofta tillsammans i sängen, utan Knatt brukar demonstrativt hoppa ner när Ulrik hoppar upp. Men den här gången kunde de visst samsas. Ulrik börjar också bli mycket bättre på att inte bli rädd vid minsta lilla. Han blir nog en riktig myskatt när han litar på sin nya ägare, vem det nu blir.