Lilla Chris

Samma kväll som Ulrik åkte kom en ny liten kisse in i våra liv. Lilla Chris behövde ett nytt stödhem eftersom hon inte kom överens med katten i sitt tidigare hem. Hon är en väldigt självständig liten dam som gärna vill gosa, men inte sitta i famnen.

Hon pratar väldigt mycket med ett ljud som låter som ett mellanting av spinnande och morrande, och hon låter en verkligen veta att hon är glad. Mat gillar hon också, och hon äter burkmat med god aptit, fast torr mat verkar inte alls vara intressant för henne. Vilket ju är tur, eftersom Knatt inte är mycket för burkmat. För honom är det ju skönt att Chris för det första inte kommer och ska ta maten ifrån honom, och för det andra att hon kan äta upp matbitarna när Knatt har ätit gelén.

Knatt har försökt att ta kontakt med henne, och han är väldigt nyfiken på vad hon är för en typ, men än så länge har det mest varit morr och fräs från hennes sida. Men igår kväll vågade hon sig på att nosa på honom, så det kommer nog att bli bra om någon vecka eller så. Knatt har ju tålamod med skyggisar, och en morrig tjej ska väl inte vara omöjlig att tas med.

Idag är det kallt men soligt. Man kan titta på fåglarna på balkongen en stund, men sen får man faktiskt krypa ner i sängen en stund och bara mysa.

Nu har Ulrikt åkt!

Idag har Ulrik fått åka till ett eget hem. Han ska visst bli Stockholmare om en vecka eller så, och det blir nog väldigt bra. Jag kommer att sakna honom, och säkert kommer Knatt att sakna honom också.
Det var inga problem att få in honom i buren, utan han gick in själv efter lite lock och pock. Fast han var lite nervös och smårädd så varken morrade eller gnällde han det minsta, och det är ju skönt. Man vill ju inte stressa katterna mer än nödvändigt.

Det har ju blivit så varmt senaste tiden. Termometern kryper upp just under noll, och då är det ju skönt att kunna gå ut en sväng på balkongen. Det gjorde vi igår, alla tre. Fast nog är det lite läskigt när det hänger snö från taket just ovanför balkongen som det gör här. Hoppas att det inte rasar ner, för det är nog rätt tungt. Knatt är ju van vid att få sitta såhär och titta på fåglar, bilar och fotgängare av alla de slag, men Ulrik tyckte visst också om att vara ute i friska luften en stund.
Ljudet av bussarna på gatan var lite otäckt, förstås, och då är det ju skönt att kunna smita in i lägenheten och hämta sig innan det är dags att försöka sig ut igen. För de där rackarns talgoxarna i björken utanför är ju så spännande att titta på...

Bus, bus, bus.

Just nu far Ulrik omkring som ett skott i hallen efter en papperstuss medan Knatt tittar på. Vi hade problem med ventilationen i början av veckan, och katterna kände nog av att det var lite kvavt i lägenheten, speciellt på morgnarna.

De satt på sängkanten och gäspade ikapp på morgonen när jag vaknade, men blev piggare när jag öppnade fönstret. Nu är luften mycket bättre inomhus efter att de fixat ventilationen, och katterna leker mycket mer nu.

Knatt är oftast väldigt passiv och säger inte ifrån så mycket, så när Wiggles bodde här fick han styra och ställa med allt möjligt. Han ville ha Knatts mat innan han åt upp sin egen mat, och Knatt sa inte ifrån utan gick bara bort.

Nu med Ulrik ser jag att om Knatt har mat som han tycker om i sin skål så försöker han äta så mycket som möjligt fast Ulrik skulle vilja ha den. Han går fortfarande bort, men inte på en gång.

Så fast jag tror att Knatts inställning kan vara väldigt bra för rädda katter som får ta plats och inte behöver slåss för mat och annat, så är det nog bra för Knatt att lära sig att han också får ta den plats han vill ha.