Lådbus

Dagarna går, det blir roligare att sitta ute på balkongen och titta på fåglarna. Men när det är kallt och vått ute är det roligt att leka med en tom kartong. Ibland blir det rent av krig om vem som ska få ligga och mysa i lådan.



Men när Chris blir lite hårdhänt verkar Knatt inte riktigt vilja vara med längre. Nån måtta får det ju vara.

Puss på dig, Chris

Ibland har man tur. Det är inte ofta jag hinner ta kort på när Chris låter Knatt pussa på henne utan att hon försöker börja brottas istället.

Knatt spinner högt och ljudligt när han tvättar sina kompisar, så inte är det så konstigt att i stort sett alla stödkatter jag har haft har vant sig vid att han håller på såhär. Men ibland ser det nästan lite frenetiskt ut, när han ska till och kamma ut pälsen med tänderna.

Mera bus

Två trötta missar som har busat och brottats i flera omgångar.

Chris och Knatt kommer jättebra överens nu. Knatt är avslappnad, men kanske lite avundsjuk på att Chris kommer och ställer sig i mitt knä för att bli klappad. Själv är han ingen famnkisse alls.

Jag har märkt att det glada morrandet som Chris gav ifrån sig verkar ha försvunnit. Nu bara spinner och kvittrar hon när hon ska ha mat och när man ropar på henne.

Framsteg

Nu har Chris varit här i en vecka, och idag kom jag på henne med att busa med Knatt. De hoppade och kutade omkring i lägenheten så att klorna skrapade i parketten. Men det gör inget. Det blir fortfarande lite fräs då och då, men inte alls lika mycket som för några dagar sedan. Jag tror inte att det är några som helst problem att få de här två att komma överens. De är nyfikna på varann, och Chris verkar vilja leka mer och mer för varje dag.

Knatt kan till och med äta sin mat i köket utan att bli bortkörd. Han får också ha det mesta av torrfodret själv, eftersom Chris inte verkar gilla torr och hård mat.

Idag har det varit plusgrader och snön smälter på balkongen. Kanske kan man snart gå ut och spana på fåglar utan att bli blöt om tassarna?