Ny blogg!

Jag satt och gjorde mest ingenting medan min senaste stödkatt lekte i vardagsrummet. Så kom jag på tanken att det kanske skulle vara kul att försöka blogga lite om hur det är att vara stödhem, och hur katterna har det.

Jag har varit stödhem sedan september 2010, och fyra katter har redan bott här tillfälligt.

Först var det Ileana, en sprallig liten sköldpaddsfärgad dam som inte var mer än en kattunge när hon kom till mig. Hon var som en dröm att ha hemma, och min egen katt Knatt tyckte bra om henne, och fast de brottades och slogs ena stunden kunde de ligga och putsa varandra i nästa stund. Tyvärr kan jag inte hitta några bilder på henne. ]=

När Ileana fick flytta till ett permanent hem fick jag hem Gubben, en äldre katt som bott utomhus en lång tid tillsammans med en yngre katt. Han var rädd och tillbringade nästan hela dygnet inne i badrummet eller under badkaret. Men efter tre veckor började han känna sig tryggare, och vågade sig ut för att undersöka lägenheten. Till slut vågade han sig in i samma rum som jag, och satt och tittade på när jag höll på med olika saker.
Han blev adopterad fast han var så rädd, men jag fick höra att han hade lyckats rymma från sitt nya hem, och jag vet inte om han har kommit tillbaka eller om han är borta för gott.

Nästa katt som kom hem till mig var Wiggles. Han hade varit i ett tidigare stödhem, och blivit adopterad på prov, men tyvärr gick det inte så bra av olika skäl, så han fick komma till mig och leka med Knatt.
Wiggles var lite rädd för mig först, men efter tre-fyra dagar kom han fram och började stryka sig mot mina fötter, och sen fick jag börja klappa honom lite på huvudet.

Han var väldigt bossig mot Knatt, och ville bestämma över allt, och all mat i huset tillhörde honom. Jag fick börja mata Knatt i ett annat rum och hålla vakt så att Wiggles inte skulle ta maten från honom.

Wiggles bodde hos oss några månader innan han äntligen fick ett permanent hem med nya kattkompisar. Jag fick höra från hans nya matte att han nu är hela familjens kelgris som gärna sover i sängen och gillar att titta på fåglarna tillsammans med sin nya bästis.

Alldeles efter Wiggles åkte till sitt nya hem fick jag en ny inneboende. Han hade just blivit infångad, och det fanns inga stödhem som just då kunde ta emot honom, så de var glada att jag kunde ta honom.

Denna katt var döpt till Ulrik, och han var väldigt nervös och orolig när han kom hit. Jag fick veta att han hade varit hemlös och levt på sopor och kompost i ett bostadsområde, så när jag gav honom mat glufsade han i sig allt so fort som möjligt.

Han gömde sig först under badkaret, men kom snart fram för att undersöka stället. Det var ett gott tecken, men så bestämde han sig för att kissa i min säng. Mitt i natten. Det blev att tvätta sängkläder och täcke direkt på morgonen när första tvättiden var ledig. Efter det fick han inte vara inne i sovrummet ensam. Det var som tur är den första och enda gången han gjorde så.

I november blev han kastrerad och chipmärkt, och efter det blev han mycket lugnare, och han fick börja sova i sovrummet när han visade att han inte skulle kissa där mer.

Alldeles nyligen har jag fått börja klappa honom, karda hans päls, och till och med klippt bort en del tovor jag hittade i hans underpäls. Han är väl inte alldeles lugnad av det ännu, men han verkar inte ogilla att bli borstad, som tur är.

Han har fortfarande inte haft någon som varit intresserad av honom, men då han är en busig katt som älskar leksaker och att bli kliad bakom öronen när han själv känner för det, så tror jag nog att han kan bli en jättefin huskatt.