Efter en hel massa lathet och en del datorproblem kommer jag nu ihåg att skriva något här.
För en vecka sedan åkte jag ner till mamma i Bureå, och tog med mig Knatt och Majken. Jag och systrarna lämnade katterna i huset och åkte in till Skellefteå för att shoppa lite innan affärerna stängde. När vi kom tillbaka kunde vi inte hitta Majken, och vi funderade på om hon hade smitit ut eller in i garaget, eller om att hon hade stuckit och gömt sig någonstans i den nya och obekanta miljön.
Men efter att ha letat igenom hela huset hittade mammas sambo henne till sist. Hon hade krupit ner bland täckena i mammas och Larrys säng och haft det mysigt hela dagen.
Hon tillbringade mycket av tiden vi var där nere under täcket i min säng, vilket är något hon aldrig annars gör här hemma. Men i en ny miljö som låter mer än hon är van vid så är det nog inte så konstigt att hon ville vara ifred.
Majken var väldigt duktig med min snart treåriga systerdotter Josefin, som var väldigt förtjust i henne och ville leka med henne. Och när Majken slickade på hennes hand blev hon ännu mer förtjust, och ville att hon skulle göra det fler gånger.
Trots att Josefin sprang in och ut i rummet och ville pussa Majken på nosen och en gång försökte få henne att leka med en boll genom att hålla den mot hennes ansikte, så gjorde Majken ingenting utom att se lite trött ut när hon fick vara ifred. Hon låg still och lät Josefin hålla på utan att lägga bak öronen eller annars se irriterad ut.
Men hon var nog glad att få komma hem till lägenheten där det inte finns några småbarn i alla fall.
För några veckor sedan hade hon en löpvecka och höll på att driva både Knatt och mig till vansinne. Som tur är blev hon normal igen efter fem-sex dagar, och efter det hade hon faktiskt blivit ännu mindre rädd för Knatt. Innan löpveckan ville hon inte leka med Knatt, och hon fräste åt honom när han försökte få henne att leka. Men efteråt har de börjat brottas med varandra och umgås lite mer.
Knatt är ändå min lilla terapikatt. Han är så duktig med att locka fram katter och visa att man kan busa och ha kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar